Barnens turistguide har slussat för första gången. I en Saga 27 tog vi oss från Rimforsa till Söderköping på fyra dagar. Ombord på båten fanns en mamma, en pappa och tre lintottar i åldern 4, 7 och 9 år. Ett äventyr med mycket avkoppling, ansvar, regn, sol och bad…just det, lite magsjuka också.

Vi har inte jättemycket båtvana, vi har haft möjligheten att låna en båt vilket vi har gjort vid ett antal tillfällen de senaste åren och varit ute på dagsutflykter. Men en av oss har förarintyg och lite mer båtvana än den andra så resan kändes spännande, fullt görbar och som ett äventyr. Dessutom har äldsta sonen som är nio år just gått en seglarkurs en vecka så han var väldigt sugen på att hjälpa till. När vi har varit ute med båt tidigare har barnen vid flera tillfällen kommit in i något alldeles särskilt lugn, de har kunnat sitta och fiska hur länge som helst eller legat och tittat på vågorna med en längtan och lugn i blicken. Så när frågan om att hjälpa till att slussa ut denna båt till kusten dök upp kunde vi inte tacka nej.

En viktig del av resan för oss var att den skulle få ta tid. Vi ville ha möjlighet att njuta av resan, inte stressa mellan slussarna utan kunna stanna där vi tyckte det var lämpligt eller när barnen hade för mycket spring i benen. Med ett generöst tidsupplägg gav vi oss iväg. Trots att vi tyckte att packningen var slimmad så kändes båten fullstuvad av mat och täcken, kuddar, kläder, skor, regnkläder och flytvästar.

Vi startade som sagt i Rimforsa så första slussen var Brokind sluss. Där körde vi fram mot slussen och hade egentligen ingen aning om vad vi skulle göra, vi hade ju sett filmen Göta kanal men den är ju inte direkt pedagogisk. Något förvirrade frågade vi slussvakten om hur man gjorde och de svarade helt lugnt, ”kör in så slussar vi ut er, ni kan hålla i där bara”. Jaha, det var ju enkelt. Alla barnen hade från början fått varsitt ansvarsområde, äldsta killen skulle sköta aktertampen, mellantjejen skulle putta ifrån med båtsaken, minsta tjejen skulle hålla ordning på ratten, mamma i fören och pappa övervakade att allt gick rätt till och körde in och ut båten. Väl inne i slussen satte alla igång och man kunde liksom se hur barnen växte med sina uppgifter, till en början. Lite senare under resan protesterades det lite och alla ville byta ansvarsområden då det de andra gjorde alltid såg roligare ut av någon anledning.

Vi klarade vår första sluss galant och med ett jubel körde vi därifrån, nu var äventyret igång!

Kinda kanal blev farbar 1861. Det som var mest fascinerande med Kinda kanal var de gedigna slussarna, all slussning sköttes helt manuellt och varje sluss kändes det som man var med om något historiskt. Slussarna är ingen rekonstruktion, ingenting är moderniserat, det är som det var när det begav sig. Vi kände oss så små längst ner i slussarna och de mäktiga träportarna tornade upp sig i värsta Sagan om ringen andan. Hantverket som utförts på dessa platser är slående och det grep tag i oss alla. Det är riktigt fint att det bevarats just så, det var en upplevelse vi inte riktigt hade räknat med.

Kinda kanal var väldigt vackert, mycket träd och lummigt kring kanalen. När vi hade åkt ett bra tag utan att ha sett ett hus på väldigt länge, dök det plötsligt upp en ko vid strandkanten. Barnen blev helt till sig och ropade ”Titta, titta en vildko!”, det var faktiskt så vi kände det, som att vi var ute i vildmarken någonstans.

Vi hade fått ett förslag på upplägg av ruten via Göta Kanal bolag och Kinda Kanal. Den rutten kan vi rekommendera och finns längst ned i artikeln. Första natten tillbringade vi i gästhamnen i Hovetorp. Ett väldigt mysigt hamnområde med en liten självserverings kiosk, toaletter, vatten och dusch. Det var lugnt och lummigt, vildkorna betade i hagen bredvid. Vår nästa etapp skulle bli att ta oss till Linköping.

Genom Kinda kanal slussade vi totalt genom 15 slussar varav Hackefors sluss var den absolut mäktigaste med 6,6 meters djup.

Hela vägen tyckte barnen det var spännande, mellan slussarna hann vi spela lite kort eller leta olika naturmärken i landskapet, lite som att åka bil men mycket friare, friskare och långsammare. Väl framme i Linköping som var nästa natts uppehåll la vi till mitt i staden vid Stångs magasin. Det var riktigt roligt att åka genom Stångån och barnen kände igen sig i staden då det är en stad som ligger oss varmt om hjärtat.

Vi tog en tur in i staden för lite shopping och tyckte det var väldigt kul att kunna kalla alla andra ”landkrabbor” medan vi gungade oss fram på våra sjöben. I denna hamn träffade vi Swecanalboats, ett företag som hyr ut båtar på Göta och Kinda kanal veckovis. Det kan ju vara ett bra alternativ om man vill prova på båtlivet, men det är en fördel om man har båtvana sen tidigare, det finns mycket regler och båtvett att förhålla sig till.

Trots väldigt fint servicehus i Linköpings gästhamn valde vi att spendera natten i Linköpings motorbåtshamn. Vi ville ha det lite lugnare för barnen och mer möjlighet att springa av sig på land innan vi for vidare ut över Roxen.

Linköpings motorbåtshamn visade sig vara en liten oas med väldig vänligt bemötande från medlemmarna. Vi kände oss välkomnade och visades till gästbryggan där vi hade kräftskiva, i liten skala på kvällen. Barnen gav sig ut på äventyr och tittade på båtar och pratade med båtägare både här och där.

Dag tre tog vi oss an Roxen, denna lite luriga sjö som kräver god koll på sjökorten bjöd på en trevlig överfart. Det tog oss ca 3h att gå över till Norsholm, då har vi inte direkt en snabb båt. I och med att vi anlände till Norholm började andra etappen på vår resa, Göta kanal.

På Göta kanal blev vi incheckade, fick ett ”registrerings nummer” och mycket bra information. Här stötte vi för första gången på de automatiserade slussarna där slussvärden liksom bara stod still och tryckte på knappar. Väldigt effektivt, men det kändes inte lika genuint som Kinda kanals manuella slussar.

Vi la till i gästhamnen i Norsholm, ganska tidigt på dagen. Här hade vi fått tips om att det fanns olika aktiviteter att göra. Vi åt lunch på kapten Billes, ett trevligt lunchställe där alla blev nöjda och glada. Solen bestämde sig för att kika fram så vi badade för fullt från båten och solade på bryggan. Till kvällsmaten köpte vi spännande korv på Britta och Lennarts som vi sen grillade vid båten. Det fanns en minigolfbana, butik och caféer.

Efterhand fylldes gästhamnen på med båtar och innan läggdags var det fullt. Stora och små båtar, motorbåtar och segelbåtar. Det var en väldigt trevlig em i Norsholm.

På morgonen gällde det att passa broöppning vid Norsholm, vi försökte vara lite smarta och gav oss iväg lite efter alla andra så vi kunde få gå lite själva i kanalen. Det gick ganska bra och hade endast en båt i närheten första delen av dagen. Denna dag hade vi 11 slussar att klara av. Skillnaden att slussa i Göta kanal mot Kinda kanal var dels det automatiska mot det manuella som nämts tidigare. Sen gick det mycket fortare att slussa i Göta kanal, alltså vattnet fylldes på mycket fortare så det gällde att vara med. Kajerna i Göta kanal var låga så vi hade lite svårt att hålla undan skrovet från kajkanten, men vi lärde oss ett par märken senare. Tjejerna hade inte riktigt lika mycket tålamod denna dag som tidigare, slussarna kom ganska tätt och vi hann inte göra så mycket annat emellan slussarna. Alla barn satt i fören mellan slussarna och vinkade till cyklisterna utmed vägen. Det är väldigt trevlig, för alla hälsar så glatt på sjön, även de som står på land.

Äldsta killen var så tapper med slussningarna och hans hjälp var ovärderlig, vi hade inte klarat oss utan honom. Efter ungefär 23 slussar hade tjejerna kommit på att deras arbetsuppgifter inte var helt livsviktiga för fortsatt färd, trots beröm och jubel efter varje sluss. Nu började de tröttna på de många slussarna. Som tur var anlände vi till Söderköping i rättan tid.

Sista natten skulle ske i Söderköpings gästhamn. En hamn som sprudlade med energi, långa rader med båtar och turister som strosade på kajen, fullt på alla restauranger av njutande semesterfirare. Många var där för Smultronstället, glassens mecka. Vi hade fått tips på vägen av en snäll slussvakt om Göta glass, där tillverkades glasen på plats och kön var betydligt kortare. Glassen hade barnen längtat efter då i stort sett varje slussvakt på vägen frågat om de skulle äta glass i Söderköping, inställningen när vi kom fram var att glassen måste vara något alldeles speciell i Söderköping. De blev inte besvikna.

I Söderköpings gästhamn fanns flera olika sätt att lägga till, långsides, boj eller bom. Vi lyckades få en bojplats, det var första gången vi la till på det sättet men det gick lysande, på första försöket. Vi planerade att sätta oss på en restaurang på kvällen och så fram emot lyxen att få bli lite servade.

Tyvärr så inträffade det där som man i sitt stilla sinne varit orolig för. Vad händer om något av barnen blir magsjuk på båten? Inom loppet av sex timmar hade vi tre magsjuka barn. Vår resa slutade därför här, en anhalt tidigare än planerat. Vi skulle ha lämna över båten i Mem men lämnade den till nästa resenär på natten i Söderköping.

Vi har haft en fantastik resa hela vägen. Tips är att låta barnen vara med, att berätta mycket om båten, om sjöfart, om planerna, om andra båtar och allt man kan tänka sig. De är intresserade och sög åt sig informationen. Vi upplever också att det är bra att låta barnen få uppgifter så de känner sig delaktiga. Men det är lika viktigt att låta dem bestämma lite också, när det är dags för en paus, en fika eller ett kortspel. Att ha tid var något vi prioriterade i början och det är vi glada för att vi gjorde, det har gjort resan minnesvärd på ett väldigt positivt sätt och trots att det slutade lite abrupt så är vi alla överrens om att det var ett äventyr som vi varmt kan rekommendera fler att göra.

Vår rutt:

Dag 1             Rimforsa- Hovetorp (1 sluss, Brokind )

Dag 2             Hovetorp- Linköping (14 slussar, Hovetorp 3 st, )

Dag 3             Linköping- Norsholm (1 sluss, Norsholm)

Dag 4             Norsholm- Söderköping (11 slussar)

Dag 5             Söderköping- Mem (2 slussar)

Planera er rutt på www.gotakanal.se och www.kindakanal.se