Den riktiga Rivieran

När regnet står som spön i backen är det många familjer som förlänger sommaren en vecka eller weekend till Rivieran. Med lite letande går det att hitta billiga flygbiljetter på internet. Men vet du egentligen var den riktiga Revieran ligger? Barnens Turistguide reder ut begreppet.

Riktigt var den börjar och slutar finns det många olika åsikter om. Men i alla händelser kan man inte exkludera sträckan mellan Evert Taubes och Alfred Nobels San Remo och Christofer Columbus Genua. Här ligger den riktiga Rivieran; den italienska stranden som absolut inte vill låna sitt namn till några adriatiska rivieror, svartahavs-rivieror eller turkiska rivieror. Helst inte ens till den franska Rivieran.

Egentligen finns det inget starkare turistiskt varumärke än Rivieran. Men det har degenererat och används ogenerat världen över varhelst strand, sol och hav möts. Ändå var det här på den riktiga Rivieran som den moderna turismens vagga stod. Det var den tidens enda globetrotters, den engelska överklassen, som först hittade hit. På sin väg till dåtidens stora resmål, Florens och Rom, upptäckte man kuststräckans milda vinterklimat och började dröja sig kvar för längre vistelser.

Imperiebyggare designade Rivieran

Som imperiebyggare gav man snart Rivieran ett utseende man var van vid från andra mer sydligt belägna kolonier. Palmer hämtades från Nordafrika, citronträden från Libanon, mimosan och eukalyptusträden från Australien och bougainvillean och yuccapalmen från Sydamerika. Den blomsterprakt vi förknippar med Rivieran är alltså av sent datum. Innan den uppstod fanns här bara ett stenigt busklandskap där den vintergröna macchian dominerade.

Engelsmännen inledde alltså den turistiska epoken som uteslutande handlade om vinterturism. Det var här, i ett klimat lika angenämt som på Sicilien, som Europas kejsare, kungar, prinsar och deras följen tillbringade vintermånaderna. Senare kom industrimännen och finansfamiljerna, med dem också konstnärerna som inte bara fascinerades av ljuset och naturen utan säkert också såg de kommersiella möjligheterna. Efter första världskriget blev Rivieran också författarnas vinterhemvist; Scott Fitzgerald och Ernest Hemingway var några av de mest namnkunniga.

Lagstiftning skapade sommarsäsong

Det var också nu som havsbadandet tog fart. Tidigare hade man mest promenerat längs havet – den engelska promenaden var de små turistorternas storgata. Det skulle dock dröja ända till 1930-talet innan Rivieran fick en sommarsäsong värd namnet. Detta främst tack vare den semesterlagstiftning som infördes i en rad länder det här årtiondet.

Efter andra världskriget, med bilismens och charterflygets genombrott, nådde massturismen Rivieran, på gott och på ont. Det goda är att vinterhalvåret åter blivit en attraktiv säsong. Det är då man kan njuta av Rivieran på samma sätt som fordom kejsare och kungar. Men också av allt det som främst byggts upp de senaste decennierna: golf- och tennisbanorna, äventyrsbad m m.

Dessutom har turismen innanför kusten utvecklats. Och då inte bara den lugna stillsamma utan också den äventyrliga. Kustbergen inbjuder till mountain bike, climbing och rafting som äventyrligheterna heter på modernt turistspråk.

Rivieran tillhörde Sardinien

Rivieran fick sitt italienska namn av engelsmännen redan i början av 1800-talet. Då var Rivieran varken en del av Italien eller av Frankrike, utan tillhörde kungadömet Sardinien. I samband med att Italien enades 1861 delades Rivieran. Den västra delen med Nizza som huvudort tillföll efter en folkomröstning Frankrike.

Men än idag är Nizza, eller Nice som vi säger här hemma sedan ett par årtionden, en stad med starka italienska influenser. Det märks både i stadsplaneringen, i kulturen, i språket och inte minst på namnen i telefonkatalogen. Den östra delen, den över 30 mil långa kuststräckan från Ventimiglia till La Spezia är en del av landskapet Ligurien som också givit namn åt havet utanför – Liguriska havet.

Liguriens huvudstad är Genua, Italiens främsta hamnstad och en av de mest betydande kulturstäderna. Och förstås Columbus födelsestad inte att förglömma.

Ett annat sjöfararnamn man ständigt stöter på i Genua är Andrea Doria. Han var sjörepublikens härskare på 1500-talet och har lämnat en rad minnesmärken efter sig. För oss svenska är han dock mest känd för att ha givit namnet åt det italienska passagerarfartyget som sjönk efter en kollision med Svenska-Amerikalinjens Stockholm utanför USA:s östkust 1956. Genua är också en betydande konferens- och mässtad. Här arrangeras bland annat Europas viktigaste motor- och segelbåtsmässa i oktober varje år.

Riktiga Rivieran omdiskuterad

Den riktiga Rivieran börjar på båda sidor om Genua. Västerut till Ventimiglia  heter den Riviera Di Ponente och österut mot La Spezia är namnet Riviera di Levante. Kärt barn har som synens många namn och för att komplicera det ytterligare är Riviera di Ponente indelad i Riviera dei Fiori, alltså Blomsterrivieran, och i Riviera delle Palme vilket självklart bli Palmrivieran. Den här förbistringen blir förstås ett problem när man skall marknadsföra sig. För dels laborerar man med en rad egna rivieravarianter, dels har man som sagt namnsnyltare världens över.

Problemet dryftades i början av 2000-talet vid ett seminarium där de italienska turistmyndigheterna samt de stora europeiska researrangörerna deltog: Neckermann, Hotelplan, TUI, Fritidsresor m fl. Mötet ägde rum i den fina lilla badortsstaden Loano som visade upp ett januariväder av det soligare slaget, över 20 grader i solen och välbesökta uteserveringar. Loano är ett vattenhål för pensionärer från de dimmiga och fuktkalla storstäderna på Poslätten så här års.

Vikten av att återerövra Rivieran som begrepp i marknadsföringen var man rörande eniga om, speciellt när man vänder sig till den nordeuropeiska marknaden. Fullt så eniga var man dock inte i synen på Rivierans turistiska framtid, eller ens nutid. Det finns problem, t ex den besvärliga trafiken och bristen på parkeringsplatser under högsommaren.

Dessutom en brist på moderna hotell med lite större kapacitet än de oftast familjedrivna hotellen på Rivieran erbjuder. Sedan fanns det från flera arrangörer, främst tyska, också en önskelista om ännu mer av äventyr och aktiviteter, t ex i form av temaparker, bergsklättring, fallskärmsflygning, m m.

Alla gillade dock inte de här ambitionerna att förvandla Rivieran till ett "Deutschneyland" utan ville helst se att man förvaltade traditionerna från den förra omvälvningen när engelsmännen gav kusten både blommor och palmer från främmande länder.

Kanske är det dags att K-märka hela Rivieran så att den vackra havskusten förblir platsen för avkoppling och kulturella och kulinariska upplevelser. Jäkt, stress och aktiviteter har man nog av hemma.

Fritidsresor och Rivieran

En av seminariedeltagarna var Fritidsresors Göran Nordström. Han känner den italienska Rivieran sedan många år. Och känner verkligen för den. Göran pekade ut flera möjligheter för de italienska värdarna att attrahera svenska gäster. Främst gäller det svenska golfspelare under höst, vinter och vår.

Sverige med 9 miljoner invånare har 500.000 licensierade spelare som bara kan spela sommartid hemmavid. Italien med 58 miljoner invånare har 58.000 spelare som kan spela hela året. Det gör att den finns gott om plats på banorna, vilket vi själva kunde konstatera vid ett besök på den härliga Garlenda-banan inte långt från Alassio och Loano. Den här mästerskapsbanan byggdes redan för 40 år sedan och anses vara en av de bästa i Italien.

Fritidsresor är den äldsta svenska researrangören på den italienska Rivieran. Redan 1961 hade man San Remo på programmet och kvar sedan den tiden finns klassikern Arma di Taggia strax öster om Den glade bagarens och den fredsälskande krutkungens stad (Nobelmuseet i San Remo är värt ett besök).

Idag har Fritidsresor fritidsvåningar även i badorterna Alassio och Diano Marina. Båda orterna har långa fina sandstränder och en bekväm närhet till sevärdheter både längs kusten och uppe i bergen. Ett besök i konstnärsstaden Bussana Vecchia kan rekommenderas.

Rivieran har egna matspecialiteter

Mat och dryck är hela Italien känt för. Men Rivieran har sina egna specialiteter, t ex minestrone, fisksoppan burrida, samt lasagne col pesto – alltså med den berömda basilikasåsen som man äter till alla slags pasta och gnocchi.  Det är härifrån Ligurien den bästa basilikan kommer och därför kan endast en riktig pesto göras här.

Ligurien har också utmärkta viner, dock inte så namnkunniga som de angränsande landskapen Piemonte och Toscana, men ändå väl värda att pröva. Dolceaqua och Barbarossa är två av de bättre röda.
 
Till Rivieran, dit man färdades med långfärdsbuss på 40- och 50-talet, tar man sig idag bekvämt med flyg, både charter och reguljärt. Närmaste flygplatser är Genua och Nice – den senare har flera reguljära direktförbindelser med Stockholm. Både SAS, Sterling och Traffic Europa flyger.